Taoismen - den ödmjuka livsfilosofin

Taoismen, eller daoismen, handlar om att lära sig njuta av livet. Taoismen härstammar från Kina och fick sin början för många, många år sedan - ingen vet exakt hur gammal den egentligen är. Tillsammans med buddhismen och konfucianismen är taoismen en av Kinas traditionella religioner, eller snarare livsfilosofier. Taoismen är en andlig tradition som lär sina följare att lyda efter naturens lagar och leva ett liv i balans och harmoni.

Tao kan ordagrant översättas till "vägen" - man vill således i religionen erbjuda följarna självständiga metoder att skaffa kunskap och insikt

En helt korrekt eller fullständig tidsaxel för taoismen är man inte ense om - men man räknar med att religionen/livsfilosofin grundades av Lao Zi, som levde på 500-talet f.Kr. Vid ungefär samma tidpunkt levde både Buddha och Konfucius, sambandet mellan religionerna är alltså relativt lätta att förstå.

Likt sina religiösa systrar, är uppdelningen inom religionen många. Synen på t.ex. gudsdyrkan varierar starkt från person till person. Grundaren, Lao Zi, ansåg att gudsdyrkan var onödigt. Han ansåg att man istället ska lyssna till sin egen, inre röst och därigenom finna det rätta och naturliga sättet att leva. Genom årens gång har dock taoismen utvecklats och olika element med gudsdyrkan har flätats in i den taoistiska livsstilen.

"De tre rena" (Yu-ch'ing, Shang-ch'ing och T'ai-ch'ing), taoister som sysslar med gudsdyrkan tyr sig ofta t.ex. till dessa tre

 

Den ursprungliga taoismen, eller daojiao, är en av de vanligaste folkreligionerna ute på Kinas landsbygd. Här hittar man det taoistiska prästerskapet som utför riter för födsel, bröllop och begravningar. Här hittar man oftast mängder av olika mindre gudar - men som sagt så varierar detta. På landsbygden är det dock vanligt att tillbe en husgud för att skydda familjen, hemmet och jordbruket.
 

Taoistisk husgud

Den form av taoism som influerat västvärlden har dock främst uppmärksammat den filosofiska delen av taoismen. All religiös verksamhet har "plockats bort", t.ex. olika ritualer vid olika övergångsfaser och viktiga tidpunkter i livet samt meditationen. Taoismens filosofiska grund uppmärksammades främst i USA under hippie-eran, då fred och kärlek spred sig över hela den Amerikanska kontinenten.

Det mest centrala inom taoisimen, oavsett inriktning, är trots det förekomsten av yin och yang. Principen om yin och yang handlar om två motsatser som inte kan överleva utan varandra. Man måste finna en balans mellan stillheten (yin) och aktiviteten (yang) för att kunna leva i harmoni. Att leva enligt taoismen går ut på att leva utan förutfattade meningar om hur livet fungerar, går till eller ska vara.

Yin och Yang

För att vara en fullfjädrad taoist måste man omfamna sitt inre yin och låta yang vila, något många inom taoismen kritiserar västerlänningarna för att göra fel. Människan måste kunna tömma sitt sinne för att komma i kontakt med sin inre ryst, med sanningen. Trots att man förespråkar kontakten med sin inre yin måste man komma ihåg att yin även påstås vara den negativa halvan av helheten.

Man ska finna vägen till sig själv, säger taoismen

Ju mer man försöker förklara innebörden av tao, desto längre ifrån kommer man från den verkliga sanningen. Kortfattat kan man kalla tao för den väg vi inte ser men trots det ska följa. Taoismen förespråkar människans egen resa genom livet, hon själv ska skaffa sig kunskap och insikt i livet. Målet är att hitta den väg som leder dig själv till att vara den du är. För att komma närmare vägen till att nå tao måste man tömma sinnet, vilket sker genom meditation.

Taoismen handlar om att finna inre frid

Taoismen är mycket mer än en religion. Taoismen är en livsfilosofi och en del av Kinas historia. Det kinesiska förflutna, speciellt den mångfacetterade kulturen, är ihålig och ofullständig om man glömmer bort taoismen och dess inflytande. Taoismen har varit med och definierat ett mångkulturellt rike och dess folk och fortsätter att influera människor hela världen över än idag.